Byanytt 2/2010
|
Vi samlas igen till volleybollkvällar på Backdala gård, alla måndagar kl. 18. Alla välkomna med!
Tisdagen den 27 juli är det igen dags för föreningen att ställa upp som funktionär vid Raseborgs sommarteater. Samtidigt kan man se nästan hela föreställningen. Det behövs 8 ordningsmän och 8 smörgåsbredare. Anmäl er på förhand till Hedvig Lindholm, tel. 019- 238151, 050- 531 8772.
Fotbollsmatchen gifta mot ogifta samlade ifjol ca 70 personer på sportplan. Årets match planeras till 2 eller 3 augusti kl. 19. Försäljning av grillkorv och dricka. Följ med anslagstavlan vid vägen och hemsidan.
En sommarutfärd till Seudon- bergen (ovanför Fagerströms) ordnas må. 21.6. Kom gärna med cykel till Rödtorpet (där man går upp till Seudon), samling kl. 19.00. Från bergen har man utsikt över Kyrksjön. Ta med egen picknick- korg, möjlighet att grilla, bada bastu och simma. Flytväst med till småbarn! Kristina Lindqvist 019- 231102, svarar på ev. frågor. Välkomna!
Backgränd Cup går av stapeln söndagen den 15 augusti. Tävlingarna hålls enligt samma princip som tidigare år, dvs. de olika byarna kämpar mot varandra.
I förra numret efterlyste vi nya skribenter till Byanytt. Här får ni ta del av 2 texter...
Hur Esboborna blev Karisbor...
Där stod det! Stället, med världens vackraste gård, lider och uthus, stora gamla lönnar och världens fulaste hus.
Hade samma morgon kollat på internet, bara för skojs skull vad som fanns till salu på olika håll i världen. Ja, vi skulle ju bygga hus i Borgå, alla färdiga ritningar och bygglov låg på bordet bredvid datorn. Där satt jag och surfade av och an, och pang! Mittiallt fastnade min blick på ett gammalt ställe i Karis, Backgränd. Jag kollade lite närmare på sidan. Tja, nästan två hektar, gamla lider och ett hus och priset var ju inte så tokigt heller. Men inget vatten in? Det förklarade väl priset...
Körde hem från jobbet på kvällen, och någonstans där i bakhuvudet såg jag hela tiden stället i Karis. Senare på kvällen, när Harry kommit hem frågade jag honom om han vill åka på en utfärd till Karis. Han tittade på mig som ett frågetecken en stund, men beslöt för att hänga med.
Och här var vi nu. Det började nästan skymma. Vi smög omkring en stund. Närmare huset. Tänk om där bor någon? Vi bankade på dörren, ingen öppnade. Gick runt, runt och runt på gården. Under äppelträden stannade jag en stund. Härligt. Vad härligt ställe. Men huset, oj stackars hus. Det såg ensamt och öde ut. Minerit skivorna hängde lite åt alla håll på väggarna och på taket hade det börjat växa mossa. Men inom mig såg jag samma hus, med vackra träväggar målade med rödmylla och vita knutar, det kunde bli så.
Samma natt drömde jag att jag byggde hus i Borgå, men det fula huset från Kasabyvägen 157 i Backgränd trängde fram, hur jag än slog med hammaren....
Pia Nessling
Året som ”Årets by”
Det var någon av de där förargligt snölösa, mörka dagarna alldeles i slutet av år 2008, då Hanna Eliasson nappade tag i mig och sade: ”Hej, jag såg någon annons om ”Årets by”, låter det inte som något vi borde nominera Backgränd till?”. Sagt och gjort, vi fattade tag i papper och penna (läs: dator och tillhörande tangentbord) och rafsade ner våra tankar om Backgränd och försökte sätta fingret på vad det är som är så fantastiskt med byn. Detta visade sig vara… fruktansvärt enkelt, faktiskt! Vi behövde inte skräda med orden det minsta, utan då vi väl radat upp en del kända fakta (och kollat dessa med vissa lokala experter,främst farfar Bertel och hembygdsföreningsordföranden) och försökt klä vår hembygdskärlek i ord kände vi oss rätt nöjda och redo att skicka in nomineringstexten.
I den utdragna väntan på snön och allt julståhej föll hela saken i glömska, tills jag en måndagsförmiddag i början av mars året därpå för ovanlighetens skull valde att svara då ett totalt obekant och småkonstigt nummer blinkade i rutan på min mobiltelefon. Det var någon (hann ju som vanligt inte uppfatta namnet…) från Radio Vega som framförde de gladaste lyckönskningar till Backgränd, Årets by! Jag gav några yrvakna, överrumplade kommentarer, tackade för upplysningen och hade sedan en sällan skådad telefonrumba framför mig. Senare på eftermiddagen (eller var det till och med följande dag) hörde även Nylands förbund, som förlänat oss utnämningen, av sig per e-post. Tydligen hade det livliga föreningsliv, den fridfulla miljö och den mysiga gemenskapsanda som enligt vår mening råder i byn uppskattats lika mycket av Nylands förbund som av mig och Hanna.
Representanter för förbundet fick i slutet av sommaren ta del av en bland oss bybor kärt omhuldad tradition – den ”prestigefyllda” Backgränd Cup, som detta år hade lite extraordinära inslag i programmet. Byn som helhet förlänades ju inte bara en hel del ära och mediesynlighet (Backgränd gavs spaltrum och sändningstid i allt från Västra Nyland och Etelä Uusimaa till Salon Seudun Sanomat och Närbild i FST5), utan även materiella erkännanden i form av 2000 euro. Staden Raseborg ville, till vår stora glädje, inte vara sämre utan kallade några hembygdsföreningsdamer till ett möte där en inte helt oansenlig summa pengar överräcktes. Förslag om vad prissumman skulle användas till efterlystes, och en av byns något mognare damer (Stina Eliasson var det visst) kom med ett uppskattat förslag: hon och flera andra var ivriga att komma iväg och se den så otroligt omtalade finlandssvenska satsningen PlayMe på Svenska Teatern i Helsingfors, och tyckte att byn nu kunde göra denna utfärd enklare för alla genom att arrangera gemensam transport till och från huvudstaden. Den 5 januari 2010 avgick två fullsatta bussar österut, och denna lilla vinterutflykt exemplifierar mycket av det jag och Hanna försökt få ner på papper ungefär ett år tidigare: I bussarna satt personer med ett åldersspann på omkring 70 år, i modersmålsväg fanns bägge inhemska representerade och såväl ”gamla” backgrändbor som nyinflyttade, och till och med en hel drös utflyttade eller aldrig vare sig in- eller utflyttade stod att finna bland bänkraderna. Den gemenskap jag och Hanna påstått att finns oberoende av generationsklyftor och språkgränser var nog inte tagen ur luften.Det som fanns kvar av prispengarna efter detta investerades i två stora trädgårdstält, som står alla byinvånare fritt att låna till fester och andra utomhusförehavanden. På initiativ av Hanna, som tidigare sett något motsvarande på annat håll, införskaffades dessutom en skylt som numera påminner alla som tar sig till byn från Karishållet om året 2009, då Backgränd sattes på ”världs”kartan och fick mycket välförtjänt uppmärksamhet och uppskattning. Skylten är också en bra påminnelse om vad vi egentligen har här i Backgränd – alla upplever säkert byn på olika sätt, men jag är säker på att vi alla kan peka ut något som är alldeles speciellt med vår hembygd och som vi inte skulle vilja leva utan.
Året som ”Årets by”, som nu lever kvar rent konkret bland annat i form av just den nämnda skylten, kan förhoppningsvis sporra oss alla till att uppskatta det vi har och värna om det – även om ”det” kan vara lite svårt att precisera. Grattis till oss alla, för att vi har en så vacker, livskraftig, hemtrevlig by, och ett stort tack till allesammans för att ni bidrar till att göra Backgränd till just Backgränd!
Sara Sandholm