Snappertunadagens fornmarknad med program för alla åldrar ordnas
lördagen den 1.8 2009 kl. 10-14 på slottsängen vid Raseborgs slott.
SNAPPERTUNADAGEN 2008
Trots dystra väderprognoser blev Snappertunadagen den 2 augusti 2008 en solig historia. Cirka 2 000 personer besökte Raseborgs slottsäng under årets Snappertunadag för att ta del av föreningarnas marknad, delta i lekar och tävlingar, eller annars bara umgås.Mer om Snappertunadagen 2008
 Degerö Vänners potatisgröt hade strykande åtgång också på fjolårets soliga Snappertunadag. |
Arr. Snappertunadagens kommitté bestående av ett tiotal Snappertunaföreningar
Snappertunadagen 2008 2007 2006
Såhär började det...
I begynnelsen fanns en stad vid foten av en mäktig borg. Staden var inte stor, men stora var inte heller rikets tre andra medeltidastäder där folk levde och verkade i skuggan av sina respektive borgar. Men till skillnad från de andra städerna skulle denna lilla stad aldrig få växa och bli stor. Den saknade nämligen en viktig förutsättning för detta. Den saknade någonting som alla städer med självaktning bör besitta. En ordentlig hamn. Och än värre skulle det bli. Tillandningen gjorde nämligen det allt besvärligare att sjövägen nå staden. Till slut fick man nog av de råddiga omlastningarna utanför sundsmun. Ja, överlag av de krångliga förbindelserna. Kungen satte helt frankt lapp på luckan. Borgen tömdes och lämnades öde. Året var 1553. Den som trodde sagan därmed var all han trodde fel. Nej, borgarna i den lilla köpstaden fortsatte som om ingenting hänt att kring S:t Bartolomeus den 24 augusti årligen hålla sin Bertilsmässmarknad i närheten av den ödelagda borgen, senare nedanom den nya kyrkan. Och detta fortsatte man med till 1751, då marknaden flyttade till Ekenäs och småningom blev landets största höstmarknad.
Den 13 augusti i nådens år 1977 skrev Snappertunaborna historia. Då återuppväcktes fornmarknaden vid foten av den gamla borgen. Sedan dess har många, många tusen människor samlats för att en dag i året återknyta banden till den tidlösa köpstaden. Sekler komma, sekler förgå...