 |
RASEBORGSSOMMARTEATER28.6-1.8 2007 |
Raka rör med herrar som ger järnet VÄSTRA NYLAND 30.6
Herrar nästan utan hatt HBL 30.6
Roligt och naket på Raseborgs scen Radio Vega Västnyland 29.6
Raseborgsteatern ger järnet Kimito Annonsblad 28.6
Ömsint musikal om manlighet VN 14.6
Halvtokiga herrar i underbara hattar ARBETARBLADET 14.6
Vad tycker du om årets pjäs på Raseborg?
Du får gärna sända respons som vi publicerar på den här sidan!
BESÖKARRESPONS:
Tack för en härlig teaterupplevelse (29.7)
Ros till teatergänget (24.7)
Tack för en otroligt fin föreställning! (15.7)
Rosor i sprucket krus? (15.7)
Hatten av för underbara herrar (7.7)
Kanske lätt, men inte fjantig (6.7)
Herrarna var bra (3.7)
Beundransvärda skådespelarprestationer (1.7)
Housut pois saa nauruhermot kieppumaan
Raaseporin kesäteatterin Underbara herrar i hatt, joka viisi vuotta sitten tehtiin Helsingin kaupunginteatterissa nimellä Housut pois, on todellinen ilopilleri.
Eikä ruotsinkielisestä tekstistä tarvitse kaikkea ymmärtääkään, viesti menee perille, vaikka esitys olisi pantomiimia.
Tommy Haakanan sairastuminen on takaisku, mutta Jan Lindroos paikkaa mainiosti. Ellei nyt lauluissa ja tanssien koreografiassa, mutta mutrusuisena sohvaperunana hän antaa esitykselle oman suolansa ja pippurinsa.
Raaseporin lavalle on löydetty hyvät tyypit, joiden avulla huumoria tihkuva esitys kantaa. Laulut ovat koskettavia ja tarvittaessa meno on hulvattoman raisua. Väkisin tekemisen makua ei löydä etsimälläkään.
Musiikkikomedia perustuu brittiläiseen, maailmalla suosittuun The Full Monty elokuvaan, mutta on sijloitettu läntiselle Uudellemaalle. Naisille on annettu tilaa enemmän kuin alkuperäisessä teoksessa ja BK-46 fanitus on vahvaa.
Humoristinen ote pitää pääasiassa hyvin. Ainoastaan hautajaiskohtaus tuntuu ylimääräiseltä ja ehkä hiukan asiaan kuulumattomalta.
Mutta kun se nyt on mukana, niin mikäpä siinä. Tuntuu vain, että yleisön mukanaolo hieman herpaantuu tällä kohtaa ja tunnelma latistuu.
Tokihan hauskassa teoksessa pitää olla kaikki elementit kuten rakkautta ja draamaa, iloa, surua ja kommeluksia. Toisaalta herää kysymys, pitääkö kaiken aina olla mukana.
Tälläkin kertaa VNUR eli Västnyländska Ungdomsringen on luottanut harrastelijanäyttelijöihin, joita seudulla on riittänyt vuodesta toiseen.
Ainoa ammattilainen on stripparin ja muun muassa tanssinopettajan roolin tekevä Chip Dale, Christoffer Westerlund, hänkin Karjaalta lähtöisin ja nykyään Helsingissä työskentelevä näyttelijä.
Pääosassa Jerry Ståhlbergina Kim Snygg tekee ison roolin. Kun terästehdas lopettaa ja väki jää työttömäksi, keksii Jerry idean tienata rahaa. Taustalla ovat omat velat ja rahavaikeudet ylipäätään.
Samanlaisia vaikeuksia on muillakin, eikä kaililla ole sisua kertoa vaimoille töiden loppuneen. Rahaa kuitenkin palaa entiseen malliin.
Vanhoista työkavereista löytyy ydinjoukko, jonka lisäksi katsastetaan muutama sopiva ehdokas mukaan strippariporukkaan.
Joukko ei ole todellakaan mikään treenattu atleettiryhmä. Estojakin on ja myös Jerry itse on vähällä jänistää loppumetreillä. Monenlaisia ehtii tapahtua ennen kuin herrat pukeutuvat mustiin stringeihin ja lopulta heittävät nekin pois.
Muissa keskeisissä rooleissa ovat Jerry poika Jonny Tom Rejström, Kåre Collin, Kari Danielsson, Göran Wadenström ja Per-Erik Krook.
Näkyvimmissä naisrooleissa ovat Jessica Eriksson, Anne Ingman, Patricia Korenius ja Katja Riski.
Ohjaaja on Cris af Enehielm, koreografi Jens Walentinsson ja kapellimestari Kristoffer Holmberg.
SEIJA HENRIKSSON Länsi-Uusimaa 7.7
Raka rör på Raseborg med herrar som ger järnet
Vad är en riktig man? En riktig karl?
Den frågan ställer sig de sex arbetslösa buskiga stålverksarbetarna som i år ger järnet på Raseborgs sommarteater och där förvandlas till strippande hjältar.
Smärre fysiska skavanker är inget hinder för de mysiga män som ohämmat bjuder på sig själva på Raseborgs sommarteater i år.
Premiären för musikalen Underbara herrar i hatt blev en mäktig show där gnistorna yrde på många plan.
Västnylänningarna fick äntligen svar på frågan som diskuterats runtom i bygderna. Skall de västnyländska stripporna våga gå hela vägen till slut?
Sikta, finta, skjut!
Brunstiga men genomgoa män invaderade scenen på RaseborgPlötsligt befinner sig publiken mitt i en västnyländsk bruksmiljö år 1990. Gnistor från stålverket konkurrerar med solstrålarna som i år igen, några minuter före sju spräcker regnmolnen. Den testosteronstinna showen som är lokalt anpassad kan börja.Det är lite Lordieurovisionsstuk över den mäktiga inledningen, rök och dunder, intensitet, frenesi och rytande. Den professionelle stripparen Chip Dale (Christoffer Westerlund) lyckas få de buskiga gruvkarlarnas fruar att helt tappa fattningen.
Den populära musikalen The Full Monty, i översättning Underbara herrar i hatt, handlar om en grupp metallarbetare vars tillvaro rasar ihop när fabriken i den engelska stålstaden Sheffield läggs ner.
Självkritikens och otillräcklighetens demoner ropar ut: Fy fan, så fet! Arbetslösheten gör inte saken bättre.
Den samhällsaktuella frågan gnager under den buskiga ytan: Vad är en riktig karl? Självmordsförsök och depression blir de första alternativen, men snart yppar sig nya möjligheter för den som vågar.
Långsam upptrappning
Efter den sprakande inledningen flyter den första akten på i ett mer stillsamt tempo, som ibland innehåller onödigt många övertydliga och långa scenavsnitt. Publiken får långsamt lära känna de sex männen som handplockas till gruppen Hott Steel, som för pengarna och sin egen självkänslas skull, tänker övervinna sina inre demoner och genomföra en stripteaseshow på Tonys krog.
Problemet är bara att de yttre attributen och motoriken inte är de bästa. Handbollstermerna: Sikta, finta, skjut blir användbara slagord som behövs för att förvandla sex vanliga vardagsmän till smidiga stripteasehjältar.
Inspirerande regissör
Till kvällens bästa upplevelse hör utan tvivel den underbara sextaliga gruppen av män som frimodigt och ohämmat bjuder på sig själva, även om kvinnorna gör lyckade försök att komplettera den maskulina dominansen på scenen.
De sex männen gör en total identifikation med sina sinsemellan totalt olika rollfigurer. Man har svårt att tro att dessa vanliga västnyländska män, där ingen är skådespelare på proffsnivå, skulle ha lyckats lika bra utan regissören Cris af Enehielms insats.
Fina rollgestaltningar
Hott Steel består av Jerry Ståhlberg som befinner sig i en maktkamp med sin exhustru om tonårssonens gunst. Han får en energisk tolkning av Kim Snygg, som i likhet med de övriga är mycket fysisk på scenen.
Helt underbar på scenen är den runde, buttre och lite burduse, men oerhört rörande Danne som gestaltas med god mimik av Tommy Haakana som inget gör för att dölja sina valkar som hamnat på fel ställen.
Per-Erik Krooks kroppsspråk talar mer än ord, när han spelar den töntige hemmaboende sonen Greger, som manipuleras av sin sjukliga mamma.
Pekka, eller Hingsten som han kallas, är en karikatyr av den finska mannen med sisu. Kåre Collins medvetet klumpiga men sympatiska framträdande kompletterar väl den brokiga buketten. Mest trimmad i gänget är brunbrända och spjuveraktige Sven-Erik som anammar sin uppgift som strippare enklare än de övriga mer segdragna männen. Kari Danielsson är kvick och alert på scenen.
Harald är tidigare kamrer vid stålverket och gift med Victoria (Anne Ingman), en av de frodiga kvinnorna som gärna lever loppan på karlarnas bekostnad. Göran Wadenström sköter sin roll med samma bravur som de övriga.
Avklädd yta
Lägg till en grupp patetiska åldringar, några glassiga fordon, läderkalsingar, piskor och annan grannlåt, kaos och tumult, lokala handbollsproffs, och du har en rasande showupplevelse som borde tilltala de flesta.
Men till all lycka gräver musikalen djupare än så i den manliga myllan, vilket främst utkristalliserar sig i slutet av andra akten när musikalen finner botten och skådespelarna blivit varma i kläderna. Eller? Kläder? Frågan lurar i luften! Vågar de gå hela vägen?
Pressen var åtminstone förbjuden att publicera bilder från slutscenen. Mer än så skall inte avslöjas.
Med värme och kärlek avkläds hur som helst, inte bara det fysiska på scenen. Här avkläds människan yttre masker och visar i naket ljus på det sant mänskliga som är svårdefinierbart, men alla gånger mer än en fysisk kropp.
Rollerna sitter, men de krävande sångerna behöver ännu tid för att falla på plats. Men defekter är tillåtna, perfektionismen är bortförbjuden, det hör till pjäsens natur.
Här förmedlas frän humor med en värme som varar också efter pjäsens slut. Sällan har väl publiken skrattat som i år.
CAMILLA LINDBERG i Västra Nyland 30.6
Herrar nästan utan hatt
Årets sommarpjäs i Raseborg bjöd på den lättaste och fjantigaste av musikaler, The Full Monty, som man minns både som film och teater. Bearbetningen av pjäsen för den västnyländska vardagen i slutet av 1980-talet var en bra idé och förde den lindrigt snaskiga dialogen och inte precis fräscha intrigen ned på det lokala planet.I Raseborg handlar det om ett stålverk som läggs ned och om hur sex desperata arbetslösa män försöker bygga upp en ny arbetsexistens genom att bli strippare, en uppgift som inte faller sig naturlig för en i deras eget tycke karlakarl. Att bli sexobjekt är ingen mansroll att sträva efter.
Det bästa med pjäsen var utan tvekan den entusiasm och respektingivande framställning (i slutscenen utan hattar och med tangan i hand utan porrfasoner) som de sex herrarna bjöd på. Att ett amatörsällskap ibland sjunger skärande falskt och att replikväxlingen inte alltid sker på sekunden hör till och väcker inga djupare känslor. Den stora ensemblen var utmärkt inövad av regissören Cris af Enehielm.
Det som också fungerade tacknämligt var Jens Walentinssons effektiva koreografi som byggde på enkla steg anpassade även för en hal och regnig scen. Scenografin av Hanne Horte Garner var fiffig och enkel. För musiken ansvarade Kristoffer Holmberg på ett berömligt sätt.
Av de två akterna var onekligen den första raskare och mera dynamisk. Den förde den obefintliga intrigen bättre framåt än den andra, i vilken en viss stagnation var uppenbar. Ensemblen blev förståeligt nog trött i den utdragna andra akten. Några scener i den andra akten kunde ha slopats helt eller enbart antytts. Scenen med åldringars gympa var snudd på ganska osympatisk lyteskomik. Begravningsscenen ute i skogen föll ur bilden både bokstavligen och stilmässigt. Det var lindriga övertramp, men kunde ha gett anledning till att få ned föreställningen från nästan 3,5 timmar (med paus) till mera normallängd för sommarteater på obekväma bänkar och risk för regn.
Summan av kardemumman är dock, att man gärna ser på herrarna nästan utan hatt i Raseborg.
KARMELA BÉLINKI i Hufvudstadsbladet 30.6
Roligt och naket på Raseborgs scen
Regnet föll så gott som hela dagen i torsdags men lagom till klockan sju klarnade det upp, åtminstone ovanför Raseborgs ruiner där pjäsen Underbara Herrar i Hatt hade premiär den 28 juni. Musikalen The Full Monty som den ursprungligen heter på engelska baserar sig på den brittiska filmen från 1997.Handlingen utspelar sig någonstans i Västnyland, i en småstad eller bruksort nära en stålindustri år 1990. En dag blir en hel hög med karlar arbetslösa då en stålindustri läggs ner. Det i sin tur leder till desperation och till och med depression för många, men det som får bägaren att rinna över är när ortens kvinnor, familjens försörjare, blir som förblindade av stripparen Chip Dale. De arbetslösa metallarbetarna bestämmer sig för att själva ordna en strip-show även om förutsättningarna till att börja med inte verkar vara de bästa möjliga.
Det är alltså männen som står i fokus i årets pjäs på Raseborg och skådespelarna klarar det med finess. Rollbesättningen har lyckats väldigt bra och det är ett otroligt flyt på scenen - både när det gäller replikerna, sången och dansen. Kim Snygg som Jerry och Tommy Haakana som Danne är ett karismatiskt radarpar. Snygg är som vanligt energisk på scenen men lyckas bra fånga den trötta och desperata sidan av rollen också. Den inoljade stripparen Chip Dale som spelas av Christoffer Westerlund, den enda yrkesskådisen på scenen, är riktigt så sliskig som strippare som man förväntar sig. Han utgör dessutom en perfekt kontrast till pjäsens övriga karlar, de arbetslösa, lite mulliga, osäkra men ofta otroligt charmiga männen.
Pjäsen lockar fram många skratt hos publiken, men även om den är underhållande finns det ett allvarligt budskap som ger pjäsen ett djup. Den tar upp ämnen som arbetslöshet, depression och till och med självmordstankar. Cris af Enehielm som regisserar på Raseborg för första gången i år har tillsammans med skådespelargardet, scenograf Hanne Horte-Garner, koreograf Jens Walentinsson och kapellmästare Kristoffer Holmberg lyckats åstadkomma en fungerande helhet vid slottsruinerna sommaren 2007.
HANNA BERNDTSON i YLE Radio Vega Västnyland 29.6
Stämningar och intervjuer på premiären 28.6
Raseborgsteatern ger järnet
Raseborgs anrika sommarteater smider medan järnet är varmt. Påpassligt har man som första friluftsteater i världen gett sig i kast med vrålpopulära musikalen The Full Monty. Terrence MCNallys och David Yazbeks musikal bygger på världssuccéfilmen om de arbetslösa stålverksarbetarna som bildade en stripgrupp.
Sedan urpremiären i San Diego sommaren 200 har musikalen spritt sig som en löpeld över världen. I år spelas den på 40 orter i USA. Hos oss har den bara spelats på Helsingin kaupunginteatteri 2002. Linnateatteri i Åbo sätter upp den i höst. Raseborg har verkligen varit på alerten.
Underbara herrar i hatt har musikalen kallats i Raseborgsversionen, som dessutom av Jan Lindroos planterats om i den västnyländska myllan. Filmen handlade om Sheffield i England, en typisk industriort som drabbades av svår arbetslöshet då stålverket stängdes och arbetsstyrkan sades upp.
Regissören Cris af Enehielm berättar att hon inför regiuppgiften har gjort ett besök i Koverhar för att fånga upp miljön. På kimitoön lär väl åtminstone "bruksarna" kunna känna igen ett och annat.
KVÄLLEN ÄR UTAN TVIVEL de (under)bara männens: Jerrys (Kim Snygg), Dannes (Tommy Haakana), Haralds (Göran Wadenström), Pekkas (Kåre Collin), Gregers (Peppe Krook), och Sven-Eriks (Kari Danielsson). För att nu inte tala om Christoffer Westerlunds yrkesstrippare Chip Dale (han står också för andra sprakande rolltolkningar!).
Rollerna har fallit väl på plats både med tanke på innehavarnas fysik och temperament. Kim Snygg gör en enormt strong prestation i huvudrollen som frånskild arbetslös pappa med starka känslor för sonen Jonny (i den rollen en naturlig och sympatisk Tom Rejström). Obetalt underhåll för sonen håller på att frånta Jerry papparättigheterna - detta är den hävstång som sätter hela berättelsen i rullning.
Bäste vännen Danne har problem med vikten och imagen: hustrun Gunilla (en fryntlig Patricia Korenius) vill att han tar jobb som butiksvakt, vilket inte känns bra för en riktig metallare. Han tröstäter och sviker fegt i det avgörande ögonblicket men ångrar sig och ställer upp.
Med svett och möda får Jerry till en för uppgiften minst sagt obegåvad stripgrupp. Man får följa karlarnas vånda och misslyckanden - naturligtvis skrattar man hjärtligt men inte elakt. De är rörande, precis som i filmen.
HUR SKA EN RIKTIG KARL se ut för att våga visa upp sin kropp? Full Monty är verkligen inte bara en rasande rolig berättelse kryddad med manlig striptease. Under all (galg)humorn finns samhällsfrågor som är lika aktuella i dag som på nittiotalet i filmens Sheffield, musikalens Buffalo eller vilken som helst ort i Finland där (skorstens)industrin drabbas av "lama" eller globaliseringseffekter.
Hur förändras könsrollerna? Hur klarar männen av att gå hemma medan hustrun försörjer familjen i ett låglönejobb och samtidigt höjer sitt självförtroende? I "jämlika" Finland med lång tradition av kvinnor i förvärvslivet har vi svårt att föreställa oss vad som händer i de stora industriländerna i väst. USA torde vara skräckexemplet med totalt utslagna f.d. industristäder.
Och hur känns det för riktiga karlar att degraderas till objekt på samma sätt som kvinnor och bedömas enligt sina ytrre företräden? Stripparna får känna sig ordentligt livrädda för att deras kroppar och snoppar inte fyller måttet!
MUSIKEN MED många tuffa låtar sköts med bravur av The Riktigt Heavy Metal Band under ledning av Kristoffer Holmberg. Koreografierna har skapats av Jens Walentinsson. För scenografen Hanne Horte-Garners fyndigt slitna stålverksinteriör med mångahanda utdrag- eller -fällbara småinteriörer har huvudrollsinnehavaren Snygg också svarat. Kostymerna med touche av engelsk arbetarklass är Sara Bäckströms.
Raseborgs sommarsatsning är vågad i flera bemärkelser, men just därför är det säkert: så roligt som i år har man inte ofta. Precis som alla de otaliga filmfansen världen över kan man ju inte annat än älska de ruffiga Hott Steel-killarna!
INGER SANDMAN i Kimito Annonsblad 28.6
Ömsint musikal om manlighet
Finlandssvensk urpremiär på Raseborg i sommarEn tragikomisk musikal om ett gäng arbetslösa donare, bjuder Raseborgs sommarteater på i år. På ett roligt, men samtidigt allvarligt sätt ger pjäsen en mångsidig bild av manlighet.
Den brittiska filmen The full monty är skriven av Peter Cattaneo och hade premiär 1997. Tre år senare skrevs den om till musikal och blev en succé på Broadway. Filmens finska titel är Housut pois och på Raseborgs sommarteater har man valt att döpa musikalen till Underbara herrar i hatt.
Året är 1990, platsen Västnyland och herrarna består av ett gäng metallarbetare som plötsligt står arbetslösa då deras fabrik läggs ner. I takt med att kvinnorna tar över rollen som familjeförsörjare, försämras de sysslolösa männens redan dåliga självförtroende. Då inga nya jobb finns i sikte bestämmer sig de vid det här laget desperata männen att förtjäna pengar genom att sätta upp en stripshow.
Nya och gamla ansikten
– Den här pjäsen har mig veterligen aldrig spelats utomhus förut, berättar producent Jan Lindroos.
Antalet skådespelare är lite färre än vanligt, ensemblen består i år av knappt trettio personer plus sexmanna orkester. Musikalen innehåller 15 specialskrivna låtar som det kommer att svänga om. Grunden är popjazzig, men varvas av pop, rock och ballader.
Lindroos gläder sig över att det finns så många nya ansikten på och bakom scenen i år. En av dem är regissören Cris af Enehielm.
– Jag blev väldigt berörd själv av både innehåll och skådisar. Sällan sätter man upp en så här stor pjäs på så kort tid, men här finns så duktiga människor.
En ovanlig musikal
Cris af Enehielm beskriver musikalen som en rolig, men djup pjäs.
– Den här pjäsen sprider mycket värme. Som musikal är den ovanlig eftersom den har en allvarlig underton.
Här behandlas vardagliga problem som arbetslöshet, vårdnadstvister och spruckna hemförhållanden. Musikalen består inte heller av någon traditionell kärlekshistoria utan personerna skildras som vanliga, riktiga och ofta oglamourösa människor.
– Det är en överlevnadshistoria i arbetarmiljö och den kryddas av en gemytlig humor som löper genom hela pjäsen.
Inte svårbegriplig
Trots musikalens innehåll, intygar regissören att pjäsen är barnvänlig.
– Den är humoristisk hela vägen ut och definitivt inte vulgär.
Årets yngsta skådespelare är nio år gammal och enligt Lindroos kan barn i skolåldern gott följa med, medan familjens allra minsta i år kanske borde stanna hemma.
– Både situationerna och personerna är tydliga och roliga så det borde underhålla också yngre.
Eftersom pjäsen tar fram männens känslighet och blyghet, vill raseborgsgänget påpeka att pjäsen inte är en ”ladies only-pjäs”. Trots det har skådespelarna fått frågan ”Hur mycket tar ni av er på scenen?”, inte bara en eller två gånger under den senaste tiden. Ensemblens svar lyder ”Så långt vi tycker att det passar”. Hur mycket det är återstår att se. Underbara herrar i hatt har premiär den 28 juni och spelas fram till den första augusti.
MARIA THÖLIX i VÄSTRA NYLAND 14.6
Halvtokiga herrar i underbara hattar
– Det gäller att älska konsten och att vara lite halvtokig.
Det är Kim Snyggs tips till dem som vill satsa på amatörteater. Själv innehar han i sommar huvudrollen i Raseborgs sommarteaters satsning Underbara herrar i hatt – en västnyländsk tappning av musikalkomedin The Full Monty. Premiär den 28 juni på spelplatsen invid Raseborgs slottsruiner i Snappertuna.
Det är torsdagen den 7 juni och tjugoen dagar kvar till premiären. I den nästan olidliga hettan arbetar Kim Snygg, som samtidigt är scenmästare för sommarens produktion med att tillsammans med sitt team praktiskt förverkliga scenografens visioner av scenbilden – en övergiven industrihall. Kim Snygg har sin bror Tom Lundström som hjälp med snickeriarbetena och Annette Lundell målar till en tegelstensvägg.
Här arbetar Kim Snygg från klockan åtta på morgonen fram till klockan elva på kvällen, då dagens repetitioner är avslutade. Och trots värmen och de långa timmarna är det inte att ta miste på att Kim Snygg trivs i detta sammanhang. Han är också kompetent för scenmästarjobbet – han är utbildad byggnadsarkitekt, men arbetar för närvarande på en bensinstation i Ekenäs.
För tillfället har han emellertid semester – och enligt egen utsago är Raseborgs sommarteater ett ypperligt sätt att tillbringa den på. Kim deklarerar att hans mål är att bli lika erfaren som den i västnyländska amatörteatersammanhang smått legendariska Sjutte Björklund som har medverkat i uppskattningsvis 28 föreställningar på Raseborg under åren. Sjutte är med också i år.
Kim Snygg är alltså huvudansvarig för scenbygget och får fundera en hel del på hur scenbilden praktiskt skall byggas. Det är utmanande, säger han. Scenen skall dels visa en nedlagd stålverksfabrik och samtidigt kunna omvandlas till ett bostadsområde.
The Full Monty
I förhandsinformationen om föreställningen Underbara herrar i hatt konstaterar man att musikalen The Full Monty baserar sig på den kända filmen i regi av Peter Cattaneo, som hade premiär för tio år sedan. Den handlar om några helt vanliga metallarbetare, som en dag finner sig stå utan jobb, när stålverket läggs ner eller ”strukturrationaliseras” i den engelska industristaden Sheffield.
”De försöker fruktlöst hitta annan sysselsättning, men deras självkänsla och manlighet blir lidande av arbetslösheten. Samtidigt har deras fruar och fl ickvänner fått överta rollen som familjeförsörjare, och bägaren rinner över för metallarbetarna när staden en dag gästas av den populära manliga strippgruppen The Chippendales. I rena desperationen bestämmer sig några av de arbetslösa ”donarna” att sätta upp en egen strippkväll.
Problemet är att de saknar i stort sett allt som krävs för att åstadkomma en framgångsrik dansshow, åtminstone till en början…”
Filmen gjordes om till musikal av Terence McNally, som förflyttade handlingen till den amerikanska stålstaden Buffalo. Uppsättningen blev en stor succé på Broadway i New York år 2000, och snart också världen över. I Helsingfors visades Housut pois! år 2002 på Helsingin kaupunginteatteri. Producent för föreställningen på Raseborgs sommarteater är Jan Lindroos vid Västnyländska ungdomsringen, pjäsen regisseras av Cris af Enehielm, Hanne Horte Garner är scenograf, Jens Walentinsson koreograf, Kristoffer Holmberg är kapellmästare och Sara Bäckström har gjort dräkterna.
– Vår version kommer att försiggå i den finländska järnindustrins vagga, det vill säga i Västnyland, någonstans i närheten av Koverhar eller Åminnefors. Det blir den första uppsättningen av pjäsen i Svenskfinland, och veterligen också den första utomhusuppsättningen någonsin av musikalen, säger Jan Lindroos.
En pjäs om vår tid
Kim Snygg innehar huvudrollen som den frånskilda, arbetslösa stålverksarbetaren Gerhard ”Jerry” Ståhlberg.
Det spektakulära med föreställningen är alltså att det rör sig om stålverksarbetare som strippar. Men Kim Snygg säger att föreställningen har mycket mer än så att erbjuda:
– Det handlar ju mest om de här herrarnas människoöden, om deras kamp för att klara sig och överleva. Min huvudperson riskerar att förlora sin son om han inte finner på nåt sätt att få litet cash.
– Det handlar om vardagstvister, och om hur människor mår dåligt men ändå inte ger upp.
– Och det är klart att det är en föreställning i vår tid, verksamheten vid fabriken läggs ned, fabriksbyggnaden vittrar sönder medan stålverksindustrin gör placeringar i andra länder. De stora företagen säger upp folk. Stålverksarbetarna som vägrar att ge upp hittar alltså på ett koncept – en strip-show. De resonerar att det kunde tänkas vara lättförtjänta pengar – men det visar sig att vägen till framgång är lång.
– Vi har haft oerhört roligt och ingen av oss pojkar har känt oss särskilt blyga inför uppgiften. Här har vi gått om varandra i ”kalsarna” under repetitionerna, säger Kim Snygg.
Men han är själv mycket noga med att understryka att Underbara herrar i hatt är väldigt mycket mer än en striptease-föreställning.
– Men det är klart, vad vi har förstått så har föreställningen intresserat kvinnorna ovanligt mycket. Fast jag tror nog att de får ”gobbarna” med sig i år också, tillägger han.
Spänning ger koncentration
Kim Snygg ser sig numera som en allt-i-allo för Raseborgs sommarteater och också på vintrarna arbetar han med amatörteater när tillfälle ges. På Raseborg har han varit med i alla föreställningar sedan år 2000.
– Det är en livsstil, man växer in i i det, säger han.
Raseborgs sommarteater har heller inte haft några stora problem med att rekrytera folk. Särskilt ungdomarna kommer gärna med i verksamheten.
– Det unika med den här föreställningen har varit att den är så fysisk – vi arbetar väldigt mycket med fysiken och rörelserna. Det har varit både roligt och spännande – bl.a. att arbeta med en helt ny regissör.
– Men litet spänning ger bättre koncentration, säger Kim Snygg.
Siv Åstrand i Arbetarbladet 14.6.2007
BESÖKARRESPONS
Tack för en härlig teaterupplevelse
Hej!Ros till teatergänget!
Dagens ros till teatergänget på Raseborg. Trots allvaret i pjäsen fick vi sommarens bästa skratt, som fortsatte ännu på hemvägen.
Tre generationer kvinnor
Tonya, Marika och Asta
(Insändare i tidningen Västra Nyland 24.7)
Tack för en otroligt fin föreställning!
Ville tacka för en otroligt fin föreställning på torsdagen!!!Då vi på kvällen efter föreställningen for till våra vänner i Billnäs satt vi vid bordet o bara skrattade.
Kommer på nytt med några goda vänner när ni har sista föreställningen!
Nea Westerholm (Epost 15.7)
Nea Westerholm (Epost 15.7)
Hatten av för underbara herrar
Tack, alla underbara herrar i hatt (och utan) för en jättefin och rolig föreställning på Raseborg.
Regissören Cris af Enehielm har gjort underverk av speciellt herrarnas prestationer. Det behövs nog en kvinnlig regissör för att ge det självförtroendet som visades när man oblygt kan visa sig avklädd till kropp och själ.
De väsjungande flickorna var också fina att se och höra. Koreografin härlig.
Jan lindroos rollprestation var otroligt fin, en mycket bra inhoppare. Det är också roligt att se självaste producenten på scenen. Det var kanske där han borde ha varit alla år. Fint Jan!
Lyft på hatten (hm!) för varandra. Den här pjäsen ser man gärna flera gånger.
Nina Hamro (insändare i tidningen Västra Nyland 7.7.)
Kanske lätt, men inte fjantig
Några diopter felaktiga glasögon måste Karmela Bélinki (Hbl 30.6) ha haft vid Raseborgs Sommarteater. Musikalen Underbara herrar i hatt kan vara lätt, men den är allt annat än "fjantig". Människor som utan skuld hamnar i största fara. Arbetslösheten hotar deras identitet., utkomsten, även livet. Hur kämpar de, hur vinner de? En mera klassisk basis för dramatik kan man väl inte begära.
Just den här tragiken kommer kristllklart fram i föreställningen. Möjliga tekniska fel i sjungandet eller replikeringen bara skärper spänningen mellan det komiska - försöket att bli strippare - och det allvarliga hotet. Nu gäller det ingen opera. Vad har noternas renhet här att göra? Den mångfaldigt dialektala replikväxlingen njöt första kvällens publik uppenbart av.
Sexualrollerna, globaliseringen och dess följder, individens identitet; alla brännande frågor i det postmoderna samhället. De blir förståeliga och närstående i den visuellt och språkligt rika föreställningen. Sommarteatern kan sällan slå till mer på pricken och på djupet. Konstlivet i dag bjuder ut en oändlig variation av l'art pour l'art - andan, kulinarisk attityd och dumt snobberi. Nu får vi äkta bröd i stället.
Erkki Haapaniemi, Helsingfors (debattinsändare i Hufvudstadsbladet 6.7)
Svar av Karmela Bélinki:
Enligt Gustaf Fröding: Men strunt är strunt och snus är snus om ock i gyllne dosor. (Hbl 6.7)
Rosor i sprucket krus?
Kommentar till insändare (Hbl 6.6) om musikalen Underbara herrar i hatt. Kanske vi här har, fortfarande enligt Fröding, "men rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor".
Kristina Österholm, Jakobstad (SMS till Hbl 15.7)
Herrarna var bra
Tack för en bra föreställning! Herrarna var bra, de gjorde bra ifrån sej, så de skall ha en extra ros.Över lag så var det bra, man fick skratta mycke.
Om man skall ge kritik så var de på några ställen som var en aning långdraget. Men det är inte alltid så lätt att veta, och man skall också få det att passa in i handlingen.
Men för att vara amatörer så var det bra gjort. De skulle man inte tro, när man såg dem spela.
Lycka till i fortsättningen.
Eja Källström
Hangö sv.teaterförening (Epost 3.7)
Beundransvärda skådespelarprestationer
Hej!
Min familj önskar gratulera till den fina föreställningen vi såg 1.7.07. Skådespelarprestationerna är beundrandsvärda (naturligtvis också regi, musik och allt som man inte direkt ser utan endast ser resultatet av), men också valet av pjäs är ypperligt. Vi tyckte att en pjäs av den här typen blir mer lokalt förankrad än pjäser av typen Sound of music.
Vänliga hälsningar,
Lisbeth Ahjopalo (Epost 2.7)